Q.01

Hur beräknar jag en näringsdeklaration för mitt livsmedel?

Du räknar fram näringsdeklarationen i tre steg. Först tar du fram genomsnittsvärden per 100 g eller 100 ml: från en analys av livsmedlet, från en beräkning utifrån ingrediensernas kända värden eller från allmänt vedertagna data. Sedan räknar du ut energivärdet med de fasta omräkningsfaktorerna i bilaga XIV till förordning (EU) nr 1169/2011. Till sist ställer du upp och avrundar värdena enligt bilaga XV och kommissionens avrundningsriktlinjer [1][2][3].

Approach: Jag har läst den gällande konsoliderade texten av förordning (EU) nr 1169/2011 och Livsmedelsverkets Kontrollwiki-artikel "Näringsdeklaration". Jag har också läst EU-kommissionens vägledning om toleranser och avrundning (december 2012). Vägledningen är inte rättsligt bindande.

1. Kontrollera först om du behöver en näringsdeklaration

Näringsdeklaration är obligatorisk för de flesta färdigförpackade livsmedel. Livsmedelsverket nämner följande undantag [4]:

  • kosttillskott och naturligt mineralvatten
  • förpackningar vars största yta är mindre än 25 cm²
  • livsmedel i bilaga V
  • drycker med mer än 1,2 volymprocent alkohol. Vin och aromatiserade vinprodukter som producerats efter den 8 december 2023 måste ändå ha näringsdeklaration.

Bilaga V omfattar bland annat:

  • obearbetade produkter som består av en enda ingrediens eller ingredienskategori
  • örter och kryddor, salt, te och kaffe
  • livsmedel som tillverkaren levererar direkt i små mängder, inklusive hantverksmässigt framställda livsmedel, till slutkonsumenten eller till lokala detaljhandlare som säljer direkt till slutkonsumenten [5]

Livsmedel för särskilda grupper, till exempel barnmat, har egna regler som har företräde [4].

2. Ta fram underlaget (artikel 31.4)

De deklarerade värdena "shall" vara genomsnittsvärden som bygger på något av följande [1]:

  • (a) tillverkarens analys av livsmedlet
  • (b) en beräkning från ingrediensernas kända eller faktiska genomsnittsvärden
  • (c) en beräkning från allmänt fastställda och godtagna uppgifter

Om du räknar på ingredienserna kan du enligt Livsmedelsverket hämta råvaruvärden ur Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas. Du kan också använda privata kostdatasystem [4].

Värdena ska gälla livsmedlet så som det säljs. De får i stället gälla det tillagade livsmedlet, men bara om du ger tillräckligt detaljerade tillagningsanvisningar [1]. Ett exempel är en pulversoppa: anvisningen ska då ange vätskemängd, eventuellt salt, koktid och vilka livsmedel beräkningen bygger på, till exempel mellanmjölk 1,5 % [4].

3. Räkna fram de enskilda näringsämnena

Det obligatoriska innehållet är energi, fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt [6]. Definitionerna i bilaga I [7]:

  • Protein = totalt Kjeldahl-kväve × 6,25.
  • Salt = natrium × 2,5. Allt natrium ska räknas med, även natrium från tillsatser som natriumbensoat och natriumfosfat [4].
  • Kolhydrat = alla kolhydrater som omsätts i kroppen, inklusive polyoler. Erytritol ska därför räknas in i kolhydratmängden, men den ger ingen energi.
  • Kolhydrat som rest: Livsmedelsverket anger formeln 100 − (protein + fett + vatten + aska + alkohol + kostfiber + organiska syror) i gram per 100 g. Fiber får som riktmärke anses försumbar [4]:
    • under 1 g/100 g när kolhydraterna är högst 10 g/100 g
    • under 2 g/100 g när kolhydraterna är över 10 men under 40 g/100 g
    • under 3 g/100 g när kolhydraterna är minst 40 g/100 g

4. Beräkna energivärdet (artikel 31.1, bilaga XIV)

Energivärdet "shall" beräknas med dessa faktorer [2]:

KomponentkJ/gkcal/g
Kolhydrat (utom polyoler)174
Polyoler102,4
Protein174
Fett379
Salatrimer256
Alkohol (etanol)297
Organisk syra133
Fiber82
Erytritol00

Alla energigivande komponenter i tabellen ska räknas in i energin. Det gäller även fiber och organiska syror som du väljer att inte deklarera [4].

Räkneexempel med påhittade värden per 100 g: fett 10 g, kolhydrat 50 g, fiber 3 g och protein 8 g.

  • kJ: 10×37 + 50×17 + 3×8 + 8×17 = 1 380 kJ
  • kcal: 10×9 + 50×4 + 3×2 + 8×4 = 328 kcal

5. Uttryck och ställ upp

  • Ange värdena per 100 g eller 100 ml [8].
  • Energi ska stå i både kJ och kcal [4].
  • Följ ordningen i bilaga XV: energi, fett (därav mättat, enkelomättat, fleromättat), kolhydrat (därav sockerarter, polyoler, stärkelse), fiber, protein, salt, vitaminer/mineraler [3].
  • Använd tabellform om utrymmet tillåter, annars linjärt format [9].
  • Frivilligt får du lägga till enkelomättat fett, fleromättat fett, polyoler, stärkelse och fiber. Vitaminer och mineraler får anges bara om de finns i betydande mängd. Det innebär normalt 15 % av referensvärdet per 100 g, 7,5 % per 100 ml för drycker, eller 15 % per portion om förpackningen bara innehåller en portion [6][10].
  • Andra uppgifter, till exempel transfett eller laktos, får inte stå i deklarationen [4].
  • Anger du % av referensintag ska texten "Referensintag för en genomsnittlig vuxen (8 400 kJ/2 000 kcal)" stå i nära anslutning [8].
  • Värden per portion får läggas till om portionen och antalet portioner anges [11].

6. Avrunda och räkna med toleranser

Livsmedelsverket hänvisar till EU-kommissionens vägledning om toleranser [4]. Enligt tabell 4 i vägledningen avrundas värdena så här:

  • Energi: till närmaste hela kJ/kcal.
  • Fett, kolhydrat, sockerarter, protein, fiber:
    • minst 10 g: hela gram
    • under 10 g och över 0,5 g: en decimal
    • högst 0,5 g: "0 g" eller "<0,5 g"
  • Mättat fett:
    • minst 10 g: hela gram
    • under 10 g och över 0,1 g: en decimal
    • högst 0,1 g: "0 g" eller "<0,1 g"
  • Salt:
    • minst 1 g: en decimal
    • under 1 g och över 0,0125 g: två decimaler
    • högst 0,0125 g: "0 g" eller "<0,01 g"

Toleranserna vid kontroll, för andra livsmedel än kosttillskott (tabell 1 i samma vägledning):

  • Kolhydrat, sockerarter, protein, fiber: ±2 g under 10 g/100 g, ±20 % vid 10–40 g, ±8 g över 40 g.
  • Fett: ±1,5 g under 10 g/100 g, ±20 % vid 10–40 g, ±8 g över 40 g.
  • Mättat fett: ±0,8 g under 4 g/100 g, ±20 % från 4 g.
  • Salt: ±0,375 g under 1,25 g/100 g, ±20 % från 1,25 g.
  • Vitaminer: +50 %/−35 %. Mineraler: +45 %/−35 %.

Det uppmätta värdet bör ligga inom toleranserna under hela hållbarhetstiden. Värdena bör ligga nära genomsnittet för flera batcher, inte vid kanten av toleransintervallet. Det gäller särskilt fett, socker och salt, som inte bör deklareras lågt.

Om du gör närings- eller hälsopåståenden eller tillsätter vitaminer eller mineraler gäller snävare regler (avsnitt 5 i vägledningen). Säg gärna vilken typ av produkt det gäller, så kan jag gå igenom dem för din produkt.

Källor:

Q.02

När behövs laboratorieanalys?

Svar: Laboratorieanalys är aldrig ett generellt krav. Enligt artikel 31.4 i förordning (EU) nr 1169/2011 ska de deklarerade värdena vara genomsnittsvärden som, "beroende på det enskilda fallet", bygger på något av tre likvärdiga underlag. Analys är bara ett av dem. Du väljer själv analys när en beräkning inte ger tillräckligt säkra värden, men det är ditt ansvar att värdena stämmer när myndigheten analyserar produkten [4][1].

Approach: Jag har läst Livsmedelsverkets Kontrollwiki-artikel "Näringsdeklaration", artikel 31.4 i förordning 1169/2011 och EU-kommissionens toleransvägledning från december 2012. Vägledningen är inte rättsligt bindande.

Vad regelverket säger

De tre underlagen är [4]:

  • tillverkarens analys av livsmedlet
  • en beräkning från kända eller faktiska genomsnittsvärden för ingredienserna
  • en beräkning från allmänt fastställda och godtagna uppgifter, till exempel värden ur Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas eller ur privata kostdatasystem.

Inget av dem är förstahandsval.

När analys är det säkrare valet

Regelverket anger inga sådana fall, så här finns ingen regel. Underlaget pekar ändå på var en beräkning kan slå fel. Kommissionens vägledning (avsnitt 2) och Livsmedelsverket nämner bland annat vad som gör att det faktiska innehållet skiljer sig från det deklarerade värdet [4]:

  • att värdena kommer från litteratur och receptberäkning i stället för analys
  • variation i råvaran
  • förändringar under tillverkningen
  • hur stabilt näringsämnet är
  • lagringsförhållanden och lagringstid

Om något av detta påverkar din produkt mycket är analys det säkrare underlaget. Det gäller till exempel när processen ändrar vatten- eller fetthalten, eller när näringsämnena bryts ner under hållbarhetstiden.

Några punkter som gäller oavsett vilket underlag du väljer:

  • Värdena ska hålla vid kontroll. Myndigheten jämför ditt deklarerade värde med sitt eget analysresultat. Det uppmätta värdet bör ligga inom toleranserna under hela hållbarhetstiden [4].
  • Du kan behöva visa hur du kom fram till värdena. Om ett värde hamnar utanför toleransen bedömer myndigheten bland annat om din metod för att ta fram värdet håller och hur företagets egenkontroll fungerar. Du kan också bli ombedd att förklara avvikelsen (vägledningen, avsnitt 2.4).
  • Organiska syror: det finns ingen metod för att analysera den totala mängden. De enskilda syrorna kan beräknas eller analyseras var för sig [4].
  • Fiber: kommissionen har en separat vägledning om vilken analysmetod som ska användas för fiberinnehållet [4].
  • Påståenden och tillsatta vitaminer eller mineraler: för dem kan andra toleranser gälla, enligt avsnitt 5 i vägledningen. Jag läste inte avsnitt 5 den här gången.

Berätta gärna om din produkt har ett närings- eller hälsopåstående eller tillsatta vitaminer eller mineraler. Då läser jag avsnitt 5 och kontrollerar vad som gäller för din produkt.

Källor:

Q.03